Hur har det faktum att du är en isländsk artist påverkat ditt låtskrivande och din karriär?
Jag tror att det finns två huvudsakliga sätt på vilka uppväxten och livet som artist på Island har format mig.
För det första är Island ett väldigt litet land med få invånare och på många sätt ganska isolerat från resten av världen. Marknaden är minimal och man måste arbeta väldigt hårt för att få något att fungera. Man måste verkligen vilja göra konst för att orka fortsätta, eftersom nästan allt på något sätt arbetar emot en. Även om människor generellt är vänliga och hjälpsamma råder det också hård konkurrens om den lilla publik som faktiskt går på konserter. Det skapar en stark drivkraft att expandera och spela utanför Island. Bara Norge är mer än tio gånger större som marknad, vilket är ganska svindlande.
Den andra aspekten är mer personlig och konstnärlig. Det isländska språket och vår kultur präglar verkligen hur vi tänker och skapar. Vi har nästan ingen tradition av instrumentalmusik, inga starka traditioner kring fioler, flöjter eller dragspel. Landet var helt enkelt för fattigt och isolerat för sådant ända fram till slutet av 1800-talet.
Däremot har vi en stark tradition av berättelser och poesi. Den är i sig väldigt musikalisk och fungerar som en stor inspirationskälla för låtskrivande, både när det gäller rytm, form och sättet att framföra texter.
Jag tror också att livet på den här ön ger ett särskilt sätt att se världen, vissa melodier och vissa typer av dikter som är våra egna. Islänningar kan ibland känna sig lite obekväma när de kallas ett ursprungsfolk, men på sätt och vis är vi det. Vi har levt här i omkring 1200 år, utan andra grannar än rävar och fåglar. Det ger ett perspektiv som är vårt eget, varken bättre eller sämre än någon annans, bara vårt.
Till slut måste man som artist i Island nästan bestämma sig för om man vill vara konstnär eller underhållare. Autenticitet är dyrt här. Väljer man att vara helt autentisk får man ofta ge upp en del ekonomiska möjligheter. Det är svårt att göra båda sakerna samtidigt.
Finns det något unikt med den isländska publiken och livekulturen?
Jag vet inte riktigt. Jag är själv uppvuxen på landsbygden, först vid havet och sedan i en liten dal i norr och senare igen vid havet som tonåring. De människorna är på många sätt mitt folk. De är kanske inte lika amerikaniserade eller moderniserade som i storstäder.
Men generellt skulle jag säga att islänningar pendlar mellan att vara ganska blyga och plötsligt väldigt högljudda. Den där högljuddheten kan dock ha två sidor. Den kan komma ur stark kärlek och igenkänning men ibland också ur att man helt enkelt inte bryr sig så mycket.
I allmänhet är publiken i Island ganska stillsam och respektfull, och kanske inte så generös med applåder i början, åtminstone inte förrän de känner dig. När de väl gör det kan de däremot ropa och vissla ordentligt.
Det liknar lite att bli vän med någon. Det handlar om förtroende och närhet. Men egentligen är varje konstnärlig konsert ett försök att bygga just den typen av förtroende och kontakt och det är det som gör det så vackert.
En mindre charmig sak är att många islänningar kan vara ganska lata när det gäller att gå ut. Jag har ofta hört folk säga: “Jag känner inte till dem, så jag tänker inte gå.” Men hur ska man kunna lära känna en artist om man aldrig går och lyssnar?
Hur balanserar du konstnärlig integritet med musikbranschens verklighet?
Egentligen gör jag det inte alls. Eftersom mitt mål aldrig har varit att bli superstjärna finns det gott om utrymme att växa till en ganska bekväm nivå som helt autentisk artist utan att kompromissa. Jag har behövt ta farväl av människor som velat förändra mig eller mitt “varumärke”. Men jag tror verkligen att det alltid finns en publik för autentiska artister som presenterar sig professionellt och med kärlek till både sin konst och sin publik. Man måste bara vara beredd att lägga ner arbetet på att hitta dem, ibland en person i taget.
Vilka råd skulle du ge en svensk artist som vill spela live i Island för första gången?
Dämpa förväntningarna lite. Island är en mikromarknad, så det är klokt att anpassa sina mål efter det.
I stället för att fokusera på ekonomiska resultat kan man se resan som en möjlighet att skapa nya vänskaper och samarbeten, producera bra material till sin promotion, samla erfarenheter och bygga ett nytt nätverk som kan växa över tid. Försök också boka något utanför Reykjavík, ute på landsbygden. Där är människor ofta väldigt glada över att få besök, och om man förbereder sig väl kan det fungera riktigt bra. Dessutom är det ett fantastiskt sätt att få fina bilder och videor.
Jag skulle också börja i god tid med en långsam uppbyggnad av synlighet, till exempel genom att dela låtar och videor riktade mot en möjlig publik i Island. En idé som jag själv tycker fungerar bra, eftersom det kan vara svårt att boka spelningar här, är att hitta liknande artister i Island och göra ett slags spelutbyte. Du erbjuder kanske två eller tre konserter på din egen marknad, och i utbyte hjälper de dig att komma till Island, boka några spelningar och navigera i logistiken.
Det finns spelställen som knappt gör någonting för artisterna, och andra som erbjuder mat, boende, mycket promotion och god kontakt med lokalpubliken. Tricket är att veta vilka som är de bra ställena, och där är det ovärderligt att ha en lokal vän som kan hjälpa till. Och att skaffa artistvänner är alltid en bra idé. I slutändan är det just de relationerna som håller oss igång.
