Musikindustrin.se ställde 4 snabba frågor till vår vd Jesper!
Jesper Jesper Thorsson på Export Music Sweden om vad organisationen pysslar med framöver. En hel del visar det sig. MI låter också Thorsson få prata hårdrock, ett kärt ämne för honom…
Vilka seminarier blir det framöver och hur har det gått hittills?
– Vi har fått enormt bra feedback på seminarieserien ända sedan nystarten av ExMS för två och ett halvt år sedan, så vi var laddade när vi i tisdags drog igång vår höstsäsong med seminariet Exportstöd. Först genomgångar från Kulturrådet, Musikverket och Konstnärsnämnden om vad som gäller. Seminariet avslutades sedan med att Ragnar Berthling från Musikcentrum rattade en workshop i hur man effektivt söker stöd. Mycket lyckat. 150 personer dök upp från ett brett spektrum av branschen. 20 oktober kör vi en heldag om USA, med stöd av Stims promotionnämnd. Det blir intressanta amerikanska talare från flera områden och genrer och vi har även amerikanska ambassaden på plats för en uppdatering om arbetstillstånd för svensk bransch i USA. 4 december kör vi vårt första genrespecifika seminarium och det blir Hårdrock på export. Att vi startar med just hårdrock beror på att det efterfrågats från andra organisationer, jag är alltså helt oskyldig – om de som känner mig undrar om jag tappat allt omdöme…
Hur ser utvecklingen i östra Asien ut ur ert perspektiv?
– Japan är världens andra största musikmarknad och det går bra för många svenskar där men jag tror fortfarande vi är långt från vår fulla potential. Värt att notera är att stora delar av marknaden är markant annorlunda mot exempelvis Sverige med en enorm fysisk försäljning fortfarande.
– Vi har vår nordiska satsning ”Hokuo”, som betyder Norden på japanska, i Tokyo i november med flera japanska partners; showcase, trade day, låtskrivarläger och keynotes från japansk bransch. Svensk branch som vill knyta kontakter i Japan kan fortfarande anmäla sitt intresse och åka med, kontakta oss så berättar vi mer. På vår trade day har vi haft runt 70 professionella representanter från japanska förlag, bokare, skivbolag, upphovsrättsorganisationer med flera. Svenskarna som varit med oss tidigare har tyckt att det varit mycket givande. Svensk bransch visade även stort intresse för Sydkorea i vår senaste undersökning. Vi planerar en svensk musikbranschdelegation dit 2016 som vi kommer att gå ut med info om, och ur man gör för att åka med, i god tid innan. Redan nu i oktober är jag inbjuden till branschmässan Mu:con i Seoul där vi kommer kratta för kommande operationer i Sydkorea.
Är Reeperbahnmässan i Hamburg er stora europeiska satsning nu?
-Nja, vi har ju massor med aktiviteter i Europa under hela året. Womex, Amsterdam Dance Event, Jazzahead, med flera. Men Reeperbahn börjar på sätt och vis fylla tomrummet efter Popkomm. Dessutom gick ju Berlin Music Week i graven i fjol så nu är man så att säga ensam på täppan. Samtidigt i Hamburg pågår dessutom Metal Dayz där Reeperbahn är medarrangör, vilket gör ytan ännu bredare. Skillnaden mot tiden då Popkomm var som störst är att det finns så många fler mötesplatser för musikbranschen idag och vi hör från många att det är svårt att vara säker på att man navigerar rätt mellan vilka man bör vara på och inte. Kontakta oss för information, ofta har vi en hel del fakta och demografi även på mötesplatser där vi inte opererar. På Reeperbahn i år anordnar vi tillsammans med arrangörerna en matchmaking session mellan svensk och tysk branch som ser ut att bli riktigt bra. Vi är på plats med en bred uppslutning svenska bolag, agenter, låtskrivare, managers och artister som under en eftermiddag matchas med potentiella tyska partners, tung bransch.
Apropå hårdrock. Hur känns det som gammal entusiast när olika former av rock dominerar listorna som den gångna tiden?
– Det måste ju vara ett rätt surt läge om man ogillar hårdrock, vilket glädjer mig! Skämt åsido, faktumet att Sverige precis som inom så många andra genrer just nu är så starkt när det gäller ny intressant rock är ju såklart mycket tillfredställande även ur ett exportperspektiv. Ghost, Tribulation, Imperial State Electric, Black Temple…bäst jag slutar där. Listan är lång. Jag tycker svenska hårdrocksmusiker generellt ska ha grym cred för att de har en sådan kompromisslös arbetsmoral. Man spenderar år efter år på Autobahn, Interstate och på flygplatser. Med ett avbrott för att spela in. Det kombinerat med hur det låter, ja då är det ju inte så konstigt att det funkar för många.
Intervjun på Musikindustrin.se >